Letar efter något att säga, något som kan förändra allt..

Detta utkast skrev jag för några år sedan. Men jag publicerade det aldrig.
 
Många gånger frågar jag mig själv, är det okej att känna såhär?
Jag vet redan att det inte är normalt. Det behöver ingen säga till mig, för det vet jag redan.
Jag måste försöka sätta stopp på det här nu snart, för jag vet inte hur många år till jag orkar kämpa med det.
9 år känns tillräckligt.
Jag har snart all hjälp jag kan få, jag måste bara hitta mina verktyg att jobba med. Få det att fungera, hitta orsaken till allt det här.

Jag har för mycket att förlora, jag missar för mycket, kan inte uppskatta det vackra i livet, för just nu i min värld så är det inte så mycket som är vackert och glatt.
Snarare bäck-svart och ledssamt.
Och som det känns så kan jag inte skylla det på någon, bara på mig själv. Som tillåter mig att falla.

Jag ber på mina bara knän att allt ska ordna sig, eller åtminstonde bli kontrollbart.
Bara jag får börja jobba igen, känna mig en aningen lite mer "normal", så kanske det blir kontrollbart igen.
-Som förr.

Det känns som att flera händelser under en låång period, varje händelse har tagit en liten bit av mig varje gång, det har bildats ett ärr efter varje grej som hänt. Nu är det så många ärr så det inte finns någon frisk hud kvar..

Jag har ingen direkt "anledning" till varför jag faller, varför jag får panik och ångest vissa dagar,. Det lixom bara händer, helt plötsligt känns allt jättejobbigt, svart, benen och armarna känns som bly, och jag bara stirrar i väggen.. Sen brister allt, gråten kommer och jag känner mig så fruktansvärt värdelös.

Och jag önskar, jag verkligen önskar att jag kunde svara dig när du frågar "vad är det?".. Men med handen på hjärtat kan jag säga dig, att visste jag vad det är, så skulle jag berätta direkt!
 Men det är just det, JAG VET INTE, jag vet inte varför jag beteer mig såhär, jag vet inte varför jag inte är som alla andra, varför jag inte kan betee mig ordentligt. Så min älskade, om jag visste, så lovar jag dig att jag skulle berätta..

Att så mycket kan förändras på så få år, är helt otroligt!
Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat tro att det skulle bli såhär bra som det är nu, för mig i mitt liv!
Jag har fått klarhet i varför jag alltid känt mig så annorlunda och trögtänkt, varför ideerna har funnits men inget som helst initsiativ.
Jag kan idag stå med rak rygg och känna mig stolt över att jag orkade gå igenom alla tester och samtal som resulterade i att jag diagnostiserades och jag fick min ADD på papper.
Att efter en hemsk medicin insättning och fd läkare, har idag en jäkligt bra, fungerade dos och sort, och en doktor som verkligen hjälper och förstår MIG!

Min diagnos är en stor bekräftelse och lättnad, JAG hade rätt!
 
 
I år har jag och min sambo Daniel köpt ett alldeles eget hus, vi har 2 vuxna katter, 2 kattungar och en vovve.
Om 2 dagar firar vi 1 års förlovning. <3
Jag är väldens lyckligaste tjej, trots mina down perioder, så kan jag alltid se ljuset, att allt löser sig, att jag har mitt hjärta som alltid stöttar och peppar mig <3
Du gör mig hel, utan dig är jag fortfarande jag, men en stor del utav mitt liv skulle sakna mening <3
 
Också fasters lilla go-tjej, Ines. Du förstår inte än, vilken otrolig lycka du ger oss! <3
 
 
 
 
 
 
 
 

 

Min underbara tillvaro. .

Tiden läker alla sår sägs det.. Och i mitt fall kan jag äntligen hålla med om det.
Allt har ju ordnat sig för mig.
Det kunde jag aldrig tro för ett år sedan..
 
Jag har nu en fantastisk pojkvän (snart sambo) sedan 3 månader tillbaks. Han förgyller min tillvaro med massa söta rosa moln :') Jag är så upp-över-öronen kär, så jag spricker snart ;D ♡
För några dagar sen bokade vi en resa utomlands, så den 6 september drar vi till Kreta igen, längtar så himla mycket dit.
 Men först ska det ju bli sommar och semester, som kommer bli en del roligheter, resande och festande, bland annat till Öland med Dannes familj :)
 Har såå mycket att se fram emot, och för en gångs skull har jag slutat oroa mig för framtiden. "Det löser sig" ;)
 
I skrivande stund ligger jag på sängen och fipplar på min nya telefon, en iphone 5 ;D Helt gudomlig telefon!!
Är sjukskriven en vecka till, då jag opererade knät för en vecka sedan. Håller alla tummar och tår på att denna operation gjort så min dagliga smärta går ner iaf lite!
Att bli helt bra,. -Den tanken har jag släppt. Även min ortoped som det verkar..
 
På söndag ska jag följa med mamms och papps till Tänndalen en vecka, dom ska åka slalom, men jag nöjer mig med fjällsluften, solen och en bra bok :) Ska bl skönt, det är något speciellt med att åka till fjällena. .
Kanske Brorsan, Nette och Daniel kommer upp i slutet av veckan. Men allt beror ju på jobb osv.
 
Nu ska jag äta lunch. tjiing!!
 
-Livet rullar på, den enda skillnaden är att JAG ÄLSKAR'T!!! :D ♡

 

Like seventeen. .

 
Det är dags att se framåt nu, våga planera framtiden,.
 
Jag trodde aldrig att det skulle gå att känna det jag känner nästan varje dag nu. -Lycka att finnas och tacksam för livet jag fått att leva ut.
Trodde inte att det var möjligt att vara ensam och lycklig.
Visst, en del dagar så går det ju lite neråt, men för det mesta så känner jag mig ganska glad och positiv :)
 
Denna helg spenderar jag med dunderförkylning, feber och urinvägsinfektion. Tröök!
 
Men...
Nästa helg kanske jag hittar på och dra en bra bit norrut, närmare bestämt Älvsbyn till Go-Hilda <3
Har inte bestämt mig än, men är sjukt sugen på att hälsa på henne och hitta på massa tok, like old times :D
 
 
 
 
 

Keep the spirit strong. .

Det gäller att hitta sina ljusa stunder i vintermörkret.
 
 Kämpar för att inte trilla ner i groparna i marken. Eller falla kan jag göra, men huvudsaken jag har kraften att ställa mig upp på benen igen, räta på ryggen och borsta bort smutsen från kläderna.
 
Veckan som kommer ska jag jobba 24/7. Både på dagarna och på kvällarna "off record". Ska bli skönt.
Vill att det ska bli december, så jag kan få pyta i lägenheten och hänga upp mina nya julgardiner. Kommer bli så himla fint här hemma.
Skönt känsla när ens hem äntligen(!) känns hemtrevligt och mysigt. :)
 

Life is life. .

Känner mig så jävla tom, fast ändå inte.
Väntar på att något ska hända, men vet dock inte riktigt vad..
Livrädd att falla tillbaka, livrädd att fastna här..
Känns som att jag börjar söka mig tillbaka, fast jag vet att jag inte får göra det.,
Det är något visst med hösten, jag kan inte tänka klart. Vill bara att detta år ska ta slut snart, så jag kan börja om med nya krafter 2013.
För detta år har varit ett totalt kaos, och jag vet att jag kommer alltid att minnas det..
 
Känns som att alla runt om kring mig mår halvt dåligt, att alla kämpar med näsan över ytan för att åtminstone kunna andas. Men mer än så är det inte..
När blev vi så bekväma och bara accepterar läget, isf att göra nått åt det och sträva efter den totala lyckan?
 
Hmm..
Denna helg har jag inte gjort något vettigt alls, och tankarna har fått springa iväg, kanske lite för långt?
Längtar ständigt efter nått, måste bara komma på,, Vad?
 
Hoppas på en bättre dag i morgon, och att jobbet ska ta upp mina tankar lite mer, för att sitta och fundera så hjärnan brinner, är nog inte så nyttigt som det känns..
 
Ars Amandi. <3
Kommer aldrig glömma.
 

See how they fall. .

Efter en vecka med återkommande allergiska reaktioner, och flera intag av akutmedicin och ett besök på akuten igår, så bestämde jag mig för att vara hemma idag, och bara ta det lugnt. Har ju trotsat alla varningssignaler och kört på som fan på jobbet ändå.. Men..
Min kropp blir så jäkla slut av allt kortison och alla allergimediciner, och även ibland måste jag ju ta adrenalinspruta i benet om det sväller igen i halsen..
Inte nå kul alls.
Ingen läkare hittils vet vad jag är allergisk mot, och ingen verkar ha varit intresserade av att börja utreda det hela heller..
Men igår så sa läkaren att han skulle remmittera mig till allergi-specialisterna i Gävle. Så det känns skönt, att äntligen kanske få några svar snart.. :)
 
 
 
Idag fyller min bästaste vän Kinnunen 21 år! <3 Hipp hipp hurra! Grattis lillpluppen :D
 
 
Helgen som var bestod av ridning och en spontan utgång med flickorna, vart rätt roligt trots att ingen var riktigt taggad ;)
 **
 
Ni är oslagbara! :) <3
 

Har just betalt alla räkningar, och inser att det får nog levas lite snålare denna månad som kommer, då jag hade en hel del obetalda semesterdagar på denna lön, så blev det ju ett litet glapp, men ändå lätt värt att få ha varit utomlands en vecka i höst :D
 
 
Nä, nu ska jag dra täcket över huvudet och sova lite till tror jag :P
 
 
 
 
 

Its your life. .

Nöjd till 80% av tillvaron, = 5 dagar i veckan. Antar att jag inte bör klaga.
 Men jag vill så gärna få känna 100%. Och jag kämpar med det, varje helg. för det är dom dagarna som är värst, när alla har saker att göra, middagar m.m.
Tur att jag har min familj och mina vänner, som gör det hela lite lättare, och gör allt ljusare.
Och när det blir för jobbigt, finns ju alltid stallet och underbara Athena som man kan spendera massor med tid hos, känslan att flyga fram i galopp på en sandväg, den är OSLAGBAR! :')
 
Älskar mitt jobb, hur allt rullar på, tempot, och så mycket som jag får gjort! Är ärligt talat nästan stolt över mig själv.
Att jag tog klivet, att jag vågade. Hade jag vetat i förväg hur bra jag skulle må när det väl var klart och fått svar på mina funderingar som jag haft i ca 10 år. Då skulle jag tagit tag i det för länge sedan!
 
Är helt paff över mig själv, hur jag äntligen känner mig trygg i mig själv, och att vara själv och singel. Såå underbart!
Jag kan göra vad jag vill, när jag vill och hur jag vill, utan att behöva ta hänsyn till någon annan! :)
(Förutom mina fyrbenta bebisar då) :*
 
Veckan utomlands var helt underbar, så skönt att fått lite värme, var 38 grader som varmast :)
 
- we will never ever get back together.
 

Det kallas för tvivel, det där som stör. .

När jag väl kommit igång med ridningen igen och verkligen älskar att åka till stallet och rida och pyssla med Athena, så ska självklart mitt jäkla knä ställa till det för mig.
Känner att det egentligen blir för mycket för mitt knä att både jobba och rida. Men jag tänker inte lägga av med ridningen igen, jag får helt enkelt stå ut, och hoppas på att det ger med sig med tiden..
  Även om jag inte riktigt tror på mina egna ord.. Men men,.
Att vara nära Athena och pyssla med henne och sitta upp och sväva fram i galopp, det är terapi för själen det!!
 
Om 5 dagar lämnar jag landet i en vecka, det ska bli himla skönt :D
Det bästa är att jag i princip hunnit med nästan alla arbetsordrar på jobbet som skulle ha varit klar innan sista september, och det är en jäklans lättnad. Även om det har blivit en hel del stress så är det nu snart klart :)
Då kan man pusta ut och ta igen sig på semestern!
 
Igår var jag bara hemma för mig själv och kikade på film och drack en kall öl, skönt det med, att vara själv och samla tankarna :)
Idag har det inte blivit mycket gjort, har mest slöat i sängen  :P
 
Mina hjärtan <3
 
 
 

you

Tänker på dig ständigt.. Hoppas verkligen att allt blir bra tillslut.
Allt känns bara så tragiskt och hemskt, att det ska behöva gå såhär långt, jag räckte ut min hand för länge sen,. Samtidigt som jag vet exakt vilka tankar som snurrar i ditt huvud, för jag har varit där själv, många gånger..
Allt är svart..

Älskar dig <3

Someone new. .

Idag efter jobbet har jag varit duktig och tvättat en hel hög med tvätt. Sen åkte jag till momma och hälsade på och blev bjuden på middag, kantarellstuvning bland annat, MUMS!
 
Känns som denna vecka kommer springa iväg, har så satans mycket att göra, både på jobbet och privat.
Men det är skönt, för då försvinner dagarna och snart (närmare bestämt 16 dagar) så åker jag till Kreta. :D
Längtar bara mer och mer för varje dag som går :)
 
En till sak, som de flesta tycker är drygt, är att hösten är här nu.
- Men jag älskar't. Lite små-kyligt på morgonen, luften är friskare, och det regnar lite då och då. Är så hiimla mysigt :)
Känns lite som att varje årstid är en "ny-start" något positivt :)
Förutom förkylningen som hoppade på mig i lördags, hoppas att den går över snart. Inge roligt att springa runt och snora, kallsvettas och tappa rösten lite då och då.. :/
 
Till helgen är det marknan. Men jag tror bestämt att jag ska strunta i den. Har ju sett allt år efter år, och det är ju i princip samma saker som säljs..
Så jag ska ta mig en hel-helg i stallet istället. Rida några långturer i skogen och bara mysa :)
                                 
     
Saknar dig gummsan <3                                                                                        
 
 




 
 
 
 
 
 
 

Good feeling.


Dagarna rullar på i ett rasande tempo, jag älskar't :)
Allt på jobbet är roligt just nu, jag har ett bra tempo och gör många olika jobb hela tiden, det är skönt, med variaton!
Imorgon kväll ska jag på personalfest, ska bli riktigt skoj, sen kanske jag och E drar en utgång, om det är nå folk på stan :)
För övrigt så är hon min halvt "inneboende" och sover över här lite då och då, en himla skön känsla att få lite sällskap och en massa tjejsnack :D
 
Var i stallet tisdag-onsdag denna vecka, känner att det går framåt för mig och Athena, börjar lära känna varandra lite och det blir roligare och roligare för varje gång jag åker dit. Goaste pållehästen :)
 
 
 
 

She don't matter..

Du gör mig så jävla illa, du skulle aldrig skada mig fysiskt, men psykiskt. Och det gör så himla ont :'( 
Du vet exakt vad du ska säga. Jag känner att jag tappar allt värde av mig själv, börjar tro på dina ord..
Det är väl så, jag kommer alltid att vara den där lösaktiga supande idioten som du offrade 4 år av ditt liv på.. 
Förlåt för allt.. 
Jag orkar inte.. :(
 
 

Cowboys and Angels. .

Idag har verkligen hösten gjort sig påmind, det regnar, åskar och är allmänt ruggigt ute. Så skönt att komma in i värmen och dra en filt upp till öronen och bara ta det lugnt.
 
Ikväll kände jag en känsla, som jag inte har känt på vääldigt lång tid. - Ett lugn.
En trygghet i mitt eget hem och en trivsel-känsla.
Lite nya tapeter, och massa nya inredningsprylar har gjort att det för första gången är ganska mysigt i min lägenhet :)
Kattorna har även fått flytta hem igen, efter 2 månaders "Sommarkollo" i Jättendal hos mina föräldrar, där har dom fått varit utomhus och utforskat lite, och mått otroligt bra. Men nu är dom som sagt var tillbaka hos mig igen, och det verkar som dom är (hittils) väldigt nöjda med att vara innekattor igen :)
 
I morgon ska jag prova att jobba igen, ska bli riktigt roligt och skönt, de senaste 2 veckorna har jag ju spenderat mer tid på akuten och observations-avdelningen än vad jag har varit hemma känns det som.
Tror min kropp är lite "lugnare" nu, och inte lika stressad, skönt att ha kunnat sluta med kortisontabletterna, eftersom det var de som gjorde att jag fick jättehögt blodtryck och det kändes som att hjärtat skulle hoppa ur kroppen.
Men just nu mår jag väldigt bra iallafall, och jag hoppas att det håller i sig! :D
 
 
Ofta tänker jag på det förflutna, - och jag tillåter mig själv att göra det.. Det är så många fina, underbara minnen, så mycket glädje, men det finns ju också de stunder då jag bara var ledsen, vi bara bråkade och jag kände mig otillräcklig.. Det är okej att tänka tillbaka,.. Så länge jag inte börjar leva i det förflutna, för jag måste se framåt, skapa mig ett nytt, -eget liv.
 
Denna sommar har jag verkligen lärt mig mycket om mig själv, och börjat acceptera mig själv.
Jag är jag, och ingen annan är mig lik..
Och det viktigaste av allt, jag trivs med att vara singel och helt jäkla ensam (!), för jag har mina vänner och familj, som alltid finns där för mig och ställer upp, - ni är guld <3
 
 
 
 

Jag vet vilken dy hon varit i. .

Denna sommar har verkligen bjudit på mycket, kan man väl lugnt säga..
Både positiva och negativa saker..
 
Försöker hela tiden se framåt, och inte leva i det förflutna, men ibland är det svårt, det känns som att jag tappar tron på mänskligheten och allt!
Hur mycket ska man behöva orka och hur mycket skit ska man måsta ta?
 
Man ska inte lita på någon annan än sig själv. - Det tänker jag börja leva efter iallafall.
 

En sak som är jäkligt positiv (i allt elände) är att jag ska till Kreta den 20 September, det ska bli så himla skönt med lite sol, värme och bad! :)
Allt är inbetalt och passet är gjort, så nu är det bara att räkna ner :D
 
 
 
 
 
 
 

True feeling.

Älskar att vara i stallet igen. .

Älskade, älskade Du <3

 
Det gör ont i mitt hjärta, önskar mer än allt annat i livet att du kunde få bli min!
Ångrar som fan att jag inte kunde köpa dig när tillfället gavs förr..
Nu har jag råd, men det är för sent :'(
 
Det ända positiva är väl att du iallafall är vid liv.. <3
 
Miramis Zink, min stora kärlek, så många år vi tävlade och jag tog hand om dig, så många hemlisar du vet som ingen annan vet <3

Poker face. .

Känner mig som ett känslomässigt K A O S.

Till veckan börjar jag jobba igen, och även äntligen heltid.
Ska bli riktigt skönt att få tillbaka rutinerna.

Jag blundar och håller för öronen för det mesta. För jag orkar inte processera och fatta allt som hänt den senaste tiden.
Det blir för jobbigt, tror jag måste ta lite i taget..

Är tillbaka i min lägenhet för typ första gången på 3 veckor, och när jag steg in här, så fick jag en knut i magen. Jag tänkte vända, för det kändes som att det blev -för mycket. Men jag stannade och jag måste komma över det här nu. Om jag ska kunna bo kvar.
Tänker inte börja rasa igen, jag har mått bra och jag SKA må bra igen. Måste bara låta det ta sin tid.

Men det är väl som alla säger "Glad på utsidan men gråter inombords"..
Ibland önskar jag att jag vore en helt annan person, någon som inte ställer till det för sig hela tiden. Känns som att jag förstör för mig själv utan att ens inse det. Fan.,


Someone like you. .

I heard
That you're settled down
That you
Found a girl
And you're
Married now

I heard
That your dreams came true.
Guess she gave you things
I didn't give to you

Old friend
Why are you so shy?
Ain't like you to hold back
Or hide from the light

I hate to turn up out of the blue uninvited
But I couldn't stay away, I couldn't fight it.
I had hoped you'd see my face and that you'd be reminded
That for me it isn't over

Never mind
I'll find someone like you
I wish nothing but the best for you too
"Don't forget me," I begged
"I'll remember," you said
"Sometimes it lasts in love
But sometimes it hurts instead."
Sometimes it lasts in love
But sometimes it hurts instead,
Yeah.

You know how the time flies
Only yesterday
It was the time of our lives
We were born and raised
In a summer haze
Bound by the surprise
Of our glory days

I hate to turn up out of the blue uninvited
But I couldn't stay away, I couldn't fight it.
I had hoped you'd see my face and that you'd be reminded
That for me it isn't over.

Never mind
I'll find someone like you
I wish nothing but the best for you too
"Don't forget me," I begged
"I'll remember," you said
"Sometimes it lasts in love
But sometimes it hurts instead."

Nothing compares
No worries or cares
Regrets and mistakes
They are memories made.
Who would have known
How bittersweet this would taste?

Never mind
I'll find someone like you
I wish nothing but the best for you too
"Don't forget me," I begged
"I'll remember," you said
"Sometimes it lasts in love
But sometimes it hurts instead"

Never mind
I'll find someone like you
I wish nothing but the best for you too
"Don't forget me," I begged
"I'll remember," you said
"Sometimes it lasts in love
But sometimes it hurts instead"

Sometimes it lasts in love
But sometimes it hurts instead
 
:'(

Min kärlek <3


Lilla Vincent flyttade in igår, i loove him soo mutch! <3








Nyare inlägg
RSS 2.0