johannnnajohansson

Känner mig som ett känslomässigt K A O S.

Till veckan börjar jag jobba igen, och även äntligen heltid.
Ska bli riktigt skönt att få tillbaka rutinerna.

Jag blundar och håller för öronen för det mesta. För jag orkar inte processera och fatta allt som hänt den senaste tiden.
Det blir för jobbigt, tror jag måste ta lite i taget..

Är tillbaka i min lägenhet för typ första gången på 3 veckor, och när jag steg in här, så fick jag en knut i magen. Jag tänkte vända, för det kändes som att det blev -för mycket. Men jag stannade och jag måste komma över det här nu. Om jag ska kunna bo kvar.
Tänker inte börja rasa igen, jag har mått bra och jag SKA må bra igen. Måste bara låta det ta sin tid.

Men det är väl som alla säger "Glad på utsidan men gråter inombords"..
Ibland önskar jag att jag vore en helt annan person, någon som inte ställer till det för sig hela tiden. Känns som att jag förstör för mig själv utan att ens inse det. Fan.,